Jeffrey Garten är en finansiär, akademisk och författare-och ja, han är gift med barfota Contessa

Andrew Grove föddes en jude i Ungern 1936, vilket innebar att hans var en ungdom levde i ständig rädsla för separation eller fånga. Grove och hans mor tog på sig falska identiteter och kom igenom andra världskriget gömmer sig från nazisterna, skyttling från en Budapest lägenhet till en väns hus på landsbygden., Hans far, som ägde ett mejeri, värvades av den nazist-allierade, fascistiska ungerska regeringen för att arbeta i ett arbetsläger på den ryska fronten. Familjen överlevde kriget bara för att finna sig Murad av den brutala sovjetiska undertryckandet av 1956 ungerska revolutionen. På uppmaning av en moster flydde den 20-årige Lunden till Österrike i en hård resa med järnväg och fot, kringgå ryska patruller. Han gick till slut över Atlanten i en rostig amerikansk trupp bärare och flyttade in med kusiner i New York City, där han inskrivna i City College of New York för att studera kemiteknik.,

som Jeffrey Garten, SAIS ’72 (MA), ’80 (PhD), ser det, Grove uppfostran spelade ingen liten roll i smide hans personlighet och stratosfäriska ambitioner. Denna engångs diskplockare blev halvledarforskare blev en av de mest beundrade företagsledarna på sin dag., Som VD för Intel hjälpte Grove att omvandla företaget till världens största tillverkare av mikroprocessorer, säger Garten, genom att skickligt motivera forskare att skapa datorchips, inte bara exponentiellt snabbare och kraftfullare med varje efterföljande generation men mindre, billigare och producerad i en skala som är tillräckligt stor för att leverera hela världen. Grove trotsade oddsen och genom ren motståndskraft och single-mindedness—och ingen liten mängd någonting-går konkurrenskraft—hjälpte till att förändra världen genom att effektivt krympa den.,

Grove är symbolisk för de människor som profileras in från silke till kisel: historien om globalisering genom tio extraordinära liv (HarperCollins, 2016), Gartens sjätte bok om global ekonomi. Intel chief delar scenen med en samling doers och oavsiktliga globala förändringsagenter som inkluderar Djingis Khan; Prince Henry av Portugal, mer känd som Henry Navigator; Cyrus Field, som grundade företaget som lade den första transatlantiska telegrafkabeln; magnat och filantrop John D., Rockefeller, den franska politiska ekonomen Jean Monnet, den brittiske premiärministern Margaret Thatcher och den kinesiske revolutionären och statsmannen Deng Xiaoping.Vad sägs om det för en middagsfest gästlista?

Garten, 69, tillbringade åtta år med att undersöka boken som han säger skulle vara en enklare titt på globaliseringen tills han fann det mer intressant att se fenomenet genom livet och tiderna hos dessa anmärkningsvärda och ibland djupt bristfälliga individer. Han njuter av så djupa grävningar i historien och den globala ekonomin., I en mening har hans liv och en karriär som har sträckt sig fem decennier och tre sfärer—politik, Wall Street och academia—utrustat honom för att vara globaliseringens berättare. Garten kombinerar nyfikenhet och tålamod hos en obsessiv forskare med en otrolig förmåga att dissekera backstory för angelägna observationer relaterade till nutiden. Författaren hävdar att globaliseringen inte bara är en historia som ska berättas utan en som måste berättas., Vi lever i en värld av terrorism, cybertheft, rädsla för pandemier och finansiell instabilitet, omständigheter som gör att många känner sig sårbara och leder dem att undra om vi alla är alltför sammankopplade. Garten hävdar att detta tänkande felaktigt skulle kunna flytta ledarna för världens mäktigaste nationer för att se inåt och snävt fokusera på nationella, inte globala, intressen.

Han vet en sak eller två om världs angelägenheter. Han är en före detta amerikanska armén fallskärmsjägare som har haft ledande befattningar i Nixon, Ford, Carter och Clinton förvaltningar., Han skrev först rapporter om utvecklingsländer för dåvarande utrikesminister Henry Kissinger, och han representerade senare amerikanska ekonomiska intressen på tillväxtmarknader som Indien, Brasilien och Kina. Som vicepresident och senare VD på Lehman Brothers specialiserade han sig på skuldsanering i Latinamerika och byggde upp Lehmans investmentbankverksamhet i Asien, vilket innebar att några av världens största rederier omstrukturerades., För att slutföra sin karriär trifecta gick Garten in i akademin i mitten av 1990-talet och lyckades vända moribund business school på Yale, där han fortfarande undervisar. Han är också en affärsman som grundade ett internationellt konsultföretag.

Jag träffade Garten till middag efter att han gav ett huvudtal om framtiden för tillväxtmarknader vid World Affairs Councils of America ’ s 2016-konferensen i Washington, DC, Vi gick med på att ta en bit på Kramerbooks & Afterwords, en bokhandel och café i Dupont Circle bara kvarter från hans tidigare hus och SAIS, där han studerade fyra decennier sedan. Garten, klädd i en marin kostym, blå skjorta och röd randig slips, beställde lax på en bädd av gröna. ”Jag måste se vad jag äter när jag inte är hemma. Det är mest sallader för mig,” Garten lutade sig in för att berätta för mig. ”Jag är säker på att jag har en stor måltid som väntar på mig. Som du vet gillar min fru att laga mat.,”

ja, han är också att Garten-den grånande, lockiga, självupptagna mannen till Ina Garten, stjärnan i Food Network ’ s Barefoot Contessa och författaren vars kokbokförsäljning närmar sig 11 miljoner exemplar. På tv, han är älskvärd, doting, ofta-hänvisade-till gubbe som återvänder från jobbet eller resa till parets East Hampton, New York, hem, där han hälsas av en varm kyss och omfamna och antingen en gourmetfest för två eller en stilfullt iscensatt middagsfest för vänner., Känd helt enkelt för sin frus legion av fans som Jeffrey-eller mer nyligen # drunkhubby, skänkte hashtag på honom på Inas Instagram-konto-han är killen som gillar sin fredagskväll kycklingmiddag, kan inte berätta en kål från ett salladshuvud och går vilse på vägen till affären. Ingen är perfekt.

frågade var han anser hem, Garten svarar, ”Jag är inte riktigt från någonstans.”Han var en Armébrat; Gartens flyttade runt mycket, och han nämner Tyskland, North Carolina, Kentucky, Kansas, England, Virginia och Rhode Island som engångshem., Han beskriver sin arméofficerfar som en stor närvaro som växer upp. En veteran av tre krig, Melvin Garten hade en extraordinär karriär, tjäna en framstående service Kors, tre Silver stjärnor, fyra brons stjärnor, fem lila hjärtan, Legion of Merit, två gemensamma beröm Medaljer och två Luftmedaljer. Under andra världskriget tjänstgjorde han i 11th Airborne Division och var en del av ett vågat räddningsuppdrag den 23 februari 1945, som befriade mer än 2,000 amerikanska och allierade civila från den japanska Los Banos fångläger på den filippinska ön Luzon., Men Garten säger att hans far, som dog i 2015 vid 93 års ålder, aldrig skröt om sina bedrifter eller visade sina många utmärkelser. ”Den som kom in i vårt hus, om de inte visste att han var i militären, skulle de aldrig ha vetat att han var den här dekorerade soldaten”, säger han. Garten själv visste inte den fulla omfattningen av sin fars hjältemod i många år.

han beskriver familjen som nära sticka – hans föräldrar var gifta i 70 år-och hans egen uppfostran som glad men mestadels ensam. Han var bevakad och tyst, inte lika sällskaplig som sin äldre bror, Allan., Han började på Dartmouth 1964, huvudämne i regeringen, och gick med i ROTC för att hjälpa till att betala sin väg. Hans första år sprang han in i Ina, som besökte sin äldre bror på campus. De blev omedelbart vänner och gifte sig flera år senare.

På grund av armén fyra år för sin utbildning gick han till 82nd Airborne Division och flyttade till Fayetteville, North Carolina, för att träna på Fort Bragg, där hans far hade varit baschef några månader tidigare., Garten säger att när han var en Dartmouth student verkade Vietnamkriget ganska meningslöst för honom, men han skulle fortfarande ha frivilligt, även utan hans ROTC-engagemang. ”En sak jag inte kunde brottas med var att vara berättigad att gå och avsiktligt försöka hålla sig ute”, säger han. ”Detta var 1968, bara 20-plus år efter andra världskriget. vid den tiden var det en övergångsrit för pojkar att slåss i krig som regeringen bad dig att vara i. Jag skulle inte ta chansen att år senare känna att jag hade gjort något illojalt.,”I armén erbjöd han sig för varje uppdrag och form av träning som han kunde, delvis för självbevarelsedrift-han tänkte ju mer han visste desto bättre är hans chanser om han hamnade i strid. Han arbetade sig fram till kaptenen och blev medhjälpare till generalkommissarien vid John F. Kennedy Special Warfare Center and School, och han studerade senare vid Defense Language Institute Foreign Language Center, där han flytande Thailändska.

han skickade ut till Sydostasien i slutet av 1970., Mycket av tiden var han stationerad i en avlägsen stad på gränsen mellan Thailand och Burma som rådgivare till en thailändsk stridsenhet. Det var en uppror i Thailand vid den tiden, och Garten hjälpte till att träna thailändska soldater. Han eskorterade också Thailändska enheter till Vietnam ibland. Han säger att han aldrig avfyrade sitt vapen men påminner om ett uppdrag till en liten by i Vietnam där han hamnade i en hut med en thailändsk kapten. ”Jag minns att han berättade för mig att tre amerikaner hade dödats på denna plats bara igår. Jag frågade hur det gick till, och han sa att vi var omringade av Viet Cong., Jag sa då: ”Vad tänkte du på för mig hit?”Han sa,” Oroa dig inte för det. Vi betalade. Vi är så säkra som möjligt.'”

den thailändska gränsstaden hade ett bibliotek, och en av de få engelskspråkiga böckerna fanns en gammal SAIS-katalog som hänvisade till skolans Rangoon-Hopkins Center vid Rangoon University i Burma. ”RanHop” var SAIS första utomeuropeiska program och fungerade som en bas för ett litet antal studenter att bedriva fältforskning i Sydostasien. Upphetsad av denna upptäckt skrev Garten till SAIS för att uttrycka sitt intresse för att studera på RanHop när hans militärtjänst var uppe., ”Jag skrev detta långa brev om hur jag talade Thailändska, arbetade längs gränsen och ville studera där”, säger han. En tid senare fick han ett svar, tappade via flygpost till den avlägsna byn, från en SAIS tjänsteman som artigt informerade Garten att Rangoon kontoret hade stängt sina dörrar i 1959.

efter armén tjänade Garten en mästares på SAIS, men i Washington. 1974 frågade en tidigare SAIS-professor om han ville skriva ett forskningsdokument för National Security Council. Det skulle finnas lite lön, han fick höra, men Garten var spel., ”Jag trodde att det skulle vara något intressant att göra”, säger han. I kölvattnet av 1973 OPEC oljeembargot, NSC ville veta om Förenta staterna kunde vara embargo på andra varor. I flera månader gjorde Garten Ingenting annat än att extrahera information från någon expert han kunde. ”Jag förstod mycket tidigt på min talang var att assimilera information och sätta den i politiska termer, vilket är vad jag lärde mig på SAIS, även om jag inte visste det på den tiden”, säger han. ”Egentligen kan jag förmodligen spåra allt jag gjorde i min karriär tillbaka till den tidningen.,”

det väl mottagna papperet fick författaren märkt, och han erbjöds en position på Kissingers personal. Garten skrev främst policydokument om internationell ekonomi för personer i kabinettet och underkabinettet. ”Genom Kissinger lärde jag tydligen känna alla i regeringen”, säger han. Han överlevde Nixons avgång och stannade genom Carter-administrationen, där han arbetade för Cyrus Vance som biträdande direktör till Utrikesdepartementets policyplaneringspersonal.

Winston Lord, F. D. USA, ambassadör i Kina som tjänstgjorde i Nixon och Ford förvaltningar, var avgörande för att rekrytera Garten till Kissinger team. ”Han var den yngsta mannen i min personal”, säger Herren.”Jag tror att han även Bar hängslen på den tiden.

men han var så begåvad på policyplanering vid en sådan relativt ung ålder. Han var den perfekta balansen av självförtroende utan att vara arrogant. Inte pretentiös, bara mycket bra på att koppla en vetenskaplig inställning till ekonomiska frågor och beslutsfattande.,”

sommaren 1971 hade Gartens tagit en utökad campingresa i Frankrike, fylld med valp tält och måltider födda av utflykter till utomhusmarknader och små butiker. Jeffrey beskriver dessa måltider som den bästa matlagningen någonsin att komma från en kamin, och Ina kom tillbaka med en bestående kärlek till fransk mat. Hon började arbeta sig igenom Julia Childs Mastering konsten att fransk matlagning., Efter att paret flyttade till Washington tog Ina ett jobb i Federal Power Commission och flyttade senare till kontoret för förvaltning och Budget, där hon var senioranalytiker för kärnenergi. ”Men hon tyckte inte om sitt arbete, så hon hällde sin energi i matlagning”, säger Garten. Ina njöt av att prova nya recept på gäster vid vad som blev kända fredagskvällar. De flesta veckor bjöd Gartens in en grupp kollegor, vänner och associerade VIP, inklusive Vita husets Personal och journalister, till middagar som gav Ina en chans att träna sin nya hobby., ”Det fanns ingen stor plan”, säger Garten. ”Hon älskade bara att göra det. Middagsfesterna inspirerade henne, och hon blev bättre och bättre på det.”

vad kom härnäst kan hittas i nästan varje introduktion till ina: s kokböcker. I mars 1978 kom hon över en annons för försäljning i New York Times för en liten mataffär i West Hampton, New York, kallad Barefoot Contessa. Paret körde upp, petade runt och blev omedelbart kär i fastigheten, som de köpte med en andra inteckning. ”Min fru ville förändra sitt liv, och jag var allt för det”, säger Garten., Två månader senare slutade Ina sitt regeringsjobb för att flytta till New York och ta över butikens dagliga ledning. Jeffrey stannade på Kissingers Personal och pendlade till New York på helgerna i tre månader. Butiken blev en omedelbar framgång, och inom ett år ia behövde flytta den till en större fastighet. När Lehman Brothers erbjöd Jeffrey ett jobb på Wall Street den hösten tog han det.

ett av Gartens största projekt för Lehman Brothers var i Hong Kong under 1980-talet., Företaget bad honom att hjälpa till att rädda två massiva rederier som var på väg till konkurs, på grund av en industrinedgång. Garten övertygade företagen att försöka omstrukturera sin skuld ur domstol först, liksom ett litet land. Michael Tierney, som träffade Garten medan han var general counsel of American Express Bank för Asien, säger vad Garten föreslog var olikt allt han skulle stöta på i sin tid i internationell verksamhet. ”Han övertygade cheferna för dessa rederier, som såg inget alternativ till en oordnad avveckling av sina företag, att omstrukturera., Och det fungerade, säger han. ”I slutändan blomstrade alla och gjorde ganska bra. Fraktcykeln blev positiv och de kom tillbaka på fötterna.”

i en värld av överdimensionerade Wall Street egos, säger Tierney, Garten stod ut. Han hade övertygande charm och gjorde sin läxa. ”Det handlade inte bara om att tjäna pengar med Jeff”, säger Tierney. ”Han njöt av en bredd av intressen, som geopolitik och historia. Så han tittade ofta på den större bilden.,”Här var en man, säger Tierney, som skulle spendera timmar skära ut Wall Street Journal artiklar med ett litet par sax, senare pussla ihop dem för att göra en hel historia eller bekräfta en korrelation. Tierney tillägger, ” en speciell styrka av hans är förmågan att engagera, på ett avväpnande intelligent sätt, med de individer som är nödvändiga för att lösa ett problem. Dessa individer är ofta antagonistiska i början.”

Gartens Wall Street karriär varade 13 år, tills Clinton-administrationen kom och han blev ombedd att bli undersekreterare för handel för internationell handel., I 1995, medan fortfarande på handel, fick Garten ett kallt samtal från Yale President Richard Levin att bli dekanus för universitetets School of Management. Garten kokar ner Levins tonhöjd till detta: Yale hade en flounderingskola med en demoraliserad fakultet och personal, och han ville prova något annorlunda med någon som hade både statlig och privat sektor erfarenhet och som inte var akademisk men hade en doktorsexamen och lite publicerat arbete., Garten, som några år tidigare hade kommit ut med sin första bok, en kall Fred: Amerika, Japan, Tyskland och kampen för överhöghet (Times Books, 1992), kollade alla rutorna.

Garten medger att han inte visste något om akademisk ledning när han tog jobbet. Men med tanke på att skolan behövde skapa en starkare, mer fokuserad identitet, säger Garten att han började med en övergripande idé: skolan ska producera studenter i formen av två exempel. En var Fred Smith, ordförande och VD för FedEx, som inte bara kunde skapa ett innovativt företag utan driva det och växa det., Den andra var James D. Wolfensohn, den noterade investeringsbanken, filantropen och tidigare Världsbankens president, som kunde korsa sektorer och kombinera kommersiell kunnig och generositet i hjärtat för att driva positiv förändring runt om i världen.

under Gartens årtionde som dekan förvandlade han skolan genom att stärka fakulteten, engagera alumner och skapa institutioner som hjälpte till att definiera skolans agenda inom forskning och utbildning. Garten avleder en del av beröm. ”Yale har många fördelar”, säger han. ”Men jag tror att jag bosatte skolan ner och pekade den i rätt riktning., Jag gjorde några saker jag tyckte var viktiga då, och Yale rykte tog över därifrån.”

Garten säger att det som alltid har bundit sitt arbete tillsammans är att känna sin publik och vad de vill veta. ”Jag tror att en av mina styrkor är att förstå vad människor behöver i vägen för information. På vissa sätt har mitt liv varit olika, men jag har alltid fokuserat på att sammanfatta ofta komplicerade frågor.”

När Garten fortsatte sin karriär efter Washington på Wall Street och vid Yale tog hans frus verksamhet fart., Baserat på framgången med barfota Contessa shop och Ina: s första kokbok, kom Food Network att ringa. Chefer på kabelnätet hade sett henne göra en plats på Martha Stewart Show och tyckte att hon var en naturlig. Vad tyckte hon om att vara värd för sin egen matlagningsshow? Ina gjorde motstånd. Flera gånger. ”Då och nu ser hon sig som kokboksförfattare”, säger Garten. Ina var ett stort fan av brittisk matlagningspersonlighet Nigella Lawson och hennes show Nigella Bites, och hon skulle bara överväga att göra ett program om hon hade full kontroll och det liknade Lawsons., Food Network pried Lawsons producent bort och förde honom till staterna, och resten är kulinarisk TV-historia. Gartens byggde en lada på baksidan av East Hampton house, där hon kunde laga mat, skriva fler böcker och filma barfota Contessa.

från starten spelade showen upp det lyckliga äktenskapet hos sin värd. Även om Jeffrey blir knapp skärmtid och ofta flera episoder går utan honom, är han aldrig långt ifrån programmet. Många måltider är ”för Jeffrey” eller inspirerade av sina resor till Paris. Hon gör ofta sina favoriter, oavsett om det är kyckling eller kaffeglass., Hennes linje ”Jeffrey skulle älska det här!”visas ofta nog kan det förvandlas till en dricka spel. InAs nästa bok, som kommer ut i oktober, kallas matlagning för Jeffrey och innehåller hennes mans mest ofta begärda rätter, varvat med anekdoter från sina många år tillsammans. ”Vi har inga barn. Jag är hennes familj, säger han. ”Och hon handlar om familjen matlagning. Så det fanns aldrig någon kontemplation från hennes sida att jag inte skulle vara en del av denna show., Det betydde inte att jag var tvungen att vara på varje episod, men hon var tvungen att prata om mig och förklara att en av hennes motiv för matlagning är hennes man. Och det hade dygden att vara den absoluta sanningen. Jag är inte där så mycket som folk tror, men hon pratar alltid om mig som om jag var.”

När han dyker upp på showen, njuter Jeffrey av upplevelsen och den godmodiga retas han får på grund av det. Många episoder är tidsbestämda till hans comings och goings. Ibland när han är runt, Ina skickar honom ut shopping och, ja, han verkligen felaktigt köpa en kål i stället för sallad en gång., Och ja, han gillar verkligen en drink då och då, som Ina dokument när hon lägger in #drunkhubby bilder till Instagram. I ett avsnitt längtade Jeffrey efter att köpa en båt, men Ina påminde honom om att han är en klutz, plus att hon skulle bli sadlad med städningen. ”Den debatten mellan oss hände verkligen”, säger han. ”Det finns lite på showen som är konstruerad. Som när jag köpte en låda brownies på vår bröllopsdag. Det är på riktigt. Jag har en stor pinne för det avsnittet. Hur kunde jag vara så snål och bara köpa min fru en låda brownies!, Men när jag gick på college, Ina skulle baka mig brownies och skicka dem till mig, och jag skulle dela dem med mina vänner. Det är vår grej!”

en författare från Yales tidning frågade en gång om han var en doofus på TV var avsiktlig. ”Jag berättade för min fru vad han frågade mig, och hon sa: ”Det är det, jag förstör ditt rykte”, säger han. ”Jag sa aldrig till henne. Alla förstår att jag inte bara är en dumskalle. Föreställningarna är utformade för att människor ska ha en bra tid och lära sig något. Jag tar mig inte så allvarligt.”

Garten skriver mestadels på helgerna, hålad upp i en liten studie., Han pennor första utkast mestadels för hand. Han hade skrivit om globaliseringen tidigare, särskilt i sin 1997 bok The Big Ten: The Big Emerging Markets och hur de kommer att förändra våra liv. För den här nya boken ville han berätta historien om globaliseringen eftersom den inte hade blivit tillsagd tidigare. I stället för att diskutera samtida händelser, trender, industrier och politik fokuserade han på 10 personer som gjorde något så transformerande att effekterna av deras prestationer påverkade inte bara de tider de bodde i utan den värld vi bor i idag., Som en guide följde Garten Robert Heilbroners klassiska de världsliga filosoferna, vilket förklarar ekonomin genom några legendariska ekonomers liv. Garten valde inte bara stora tänkare men stora doers. De bodde i mycket olika perioder, men de hade flera saker gemensamt. Ett, de var bristfälliga människor, även grymma när de ansåg det nödvändigt. Djingis Khan slaktade tusentals i att bygga sitt stora imperium; Deng Xiaoping beordrade sina trupper att massakrera kinesiska medborgare på Himmelska fridens torg. De hade nästan alla en stor idé de besatt över från en ung ålder., De vägrade alla att acceptera misslyckande och visade motståndskraft mot skrämmande bakslag. Och varje omedvetet släppte ut globaliseringens krafter som varade långt bortom deras livstid. Han ger exempel på Djingis Khan, som behövde Silk Road för att maximera nyttan av det sprawling Imperium han byggde. ”För många av dessa människor kom globaliseringen som ett problem som behövde lösas. Det hade inget att göra med mänsklighetens fördel.,”

Samtidigt i stor utsträckning en instruktions historia lektion som täcker de senaste 800 åren, boken berör på komplexa problem i den moderna världen, såsom klimatförändringar, cyberwarfare fruktansvärda humanitära problem och utmaningar Västerländska värderingar från Ryssland, Kina och radikala Islam. Men för Garten är tillståndet för mänsklighetens nuvarande inte rättfärdigande för isolationism utan en anledning att fördubbla globaliseringen för att skörda de framsteg som kommer År ner för linjen.,

”den moderna globaliseringskrisen, som jag ser det, är att samförståndet om mer internationellt samarbete, i en värld där så många av frågorna är djupt globala, har brutit ner”, säger han. ”Det finns för mycket go-it-ensam nationalism, för mycket främlingsfientlighet. Som min bok säger är globaliseringen den viktigaste och mäktigaste kraften som verkar på våra liv. Men titta på hur lite globala problem spelar i valet, förutom negativt.”

Garten avslutar med ett optimistiskt perspektiv på framtiden. Mänsklighetens bästa år, han hävdar, ligga framåt., ”Huvudpunkten är att när det gäller globaliseringen, trots sin överväldigande kraft och komplexitet, kan människor göra en positiv skillnad”, säger han. ”De har tidigare, som jag dokumenterar, och min slutsats är att många fler kommer att göra det i framtiden.”